Vår bygdeprofil

Kastlösabygden ligger mitt i Världsarvet, Södra Ölands Odlingslandskap, på Ölands västra sida. I socknen finns åtta byar varav Stora Dalby och Lunda är s.k. alvarbyar, dvs. de ligger en bit ut på Stora Alvaret, medan övriga, Rösslösa, Bredinge, Lilla Dalby, Kastlösa, Bjärby och Övra Västerstad ligger invid landborgskanten eller en bit ner i backen mot kustslätten.
Lilla Dalby och kyrkbyn Kastlösa utgör en lummig oas mellan kustslätten i väster och Stora Alvaret i öster. Alléer av ålderstigna träd omslingrade av murgröna inramar byn och ger en rogivande känsla. I de gamla träden bor bl.a kattuggla, gröngöling och hackspett.
Redan Carl von Linné uppmärksammade bygden under sin Öländska resa 1741. Vid Kastlösa kyrka upptäckte han den lilla gula blomman Våradonisen, …”Adonis radice perenni, en växt som beprytt våra raraste trädgårdar,…….” skriver Linné. Än idag är denna lilla sällsynta och tidigblommande buske en karaktärsväxt för trakten.
På senvåren invaderas Kastlösa av näktergalen som spelar i de lummiga buskagen. Vår och höst gästas vi av stora flockar tranor och gäss, då dessa gör ett uppehåll på sin långa resa till och från Sverige. Ja, en flock tranor häckar t.o.m. vid Lunda. Ängs- och kärrhök samt ibland även havsörn seglar över såväl åkerfält som alvarmarker.

Kastlösabygden har ett livaktigt och rikt föreningsliv. Navet i bygden utgörs av Kastlösa Stifts- och Konferensgård samt Kastlösa gamla skola. Den senare, som idag ägs av sockeninvånarna, används till allt från yoga och gymnastik till konstutställningar och fester. I Kastlösa finns också Ölands enda glashytta samt ett flertal konstnärs- och konsthantverksateljéer. En sammanslutning av konsthantverkare har en försäljningslokal i byns södra del.
Vandrings- och cykelleden från Mörbylånga passerar Kastlösa och fortsätter på den gamla järnvägsbanken ut över alvaret till Skärlöv på öns östra sida.

Stora Alvaret
”Jag älskar öppna landskap”, ja så diktade och sjöng Ulf Lundell. Här i Kastlösa kan du uppleva den känslan genom att vandra på alvaret. Tänk dig en solig stilla morgon med orkidéer vid Penåsa ödeby - ett eldorado för blomsterälskare! Du behöver inte vara botanist för att njuta av blomsterprakten. Här finns större bestånd av annars ovanliga växter som rödblommig getväppling, ölandssolvändan, samt naturligtvis ölandstoken. Bland fåglarna märks lärkan, storspoven, ljungpiparen och enkelbeckasinen.

Galgbacken vid Rösslösa
En av Ölands avrättningsplatser ligger invid landborgskanten söder om Bårby borg. Denna galgbacke är anlagd på ett förhistoriskt gravröse, troligen från bronsåldern, men använd som avrättningsplats under historisk tid. Bland stenmassorna har man hittat skelett som saknar kranium eller har fotbojor. Intill ligger två mindre gravrösen samt en kantställd kalkstenshäll. Röset markerar Ölands högsta punkt, 57,7 m över havet.

Alvarbyn Stora Dalby med Dalby lund
Dalby lund ligger ute på Stora Alvaret och i direkt anslutning till Stora Dalby. Fram till mitten av 1900-talet användes lunden som betesmark men med minskat betestryck har träden brett ut sig och bildar idag en ädellövskog. I lunden växer bl a lundalm, ask, asp, lönn och ek. I lundens södra del finns mycket stora almar varav några antas vara uppåt 130 år gamla. Skogen har en mycket artrik markflora. Bl.a. förekommer flera sällsynta arter av svampar och lavar, samt även den mycket ovanliga storviolen. I lunden finns också ett trettiotal häckande fågelarter, bl.a. göktyta, skogsduva, gröngöling och gransångare.

Järnåldersbyn vid Stora Dalby
Att Stora Dalby har gamla anor framgår av det stora sammanhängande fornlämningsområdet några hundra meter nordost om byn. Bl.a. finns här ett 20-tal husgrunder, rester av stengärdsgårdar, enskilt liggande gravar samt två gravfält. Det större gravfältet har ca 180 synliga gravmonument i form av runda och rektangulära stensättningar, domarringar, resta stenar, kvadratisk stenkrets samt två skålgropsförekomster. Vid 1800-talets slut grävdes 13 stensättningar ut på det större gravfältet. I nio påträffades hällkistor ofta med bevarat skelett av människa. Åtminstone en kista var anlagd för ett barn, vilket kistans längd vittnar om, och två för män, vilket de eneggade järnsvärden vittnar om. I de båda senare återfanns också ett lerkärl och en kniv av järn strax norr om skelettens skalle. Bl.a. lerkärlen kan dateras till det första århundradet e Kr. En s.k Latènefibula, säkerhetsnål, av järn, funnen 1872, visar att gravfältet även varit i bruk under århundradena närmast före Kristi födelse.

Tingstad flisor
Mitt ute på Stora Alvaret öster om Stora Dalby ligger det förhistoriska gravfältet Tingstad flisor. Namnet kommer av de två, drygt tre meter höga, tillhuggna och resta kalkstensflisorna. I det flacka och öppna landskapet syns flisorna på långt håll. Förutom att de ingår i vars ett gravmonument har de troligen fungerat som riktmärken för dem som färdats över alvaret. Tre gamla alvarvägar sammanstrålar nämligen nära gravfältet.
Platsen nämns första gången i en handling från 1393 och enligt folktraditionen samlades människor från byarna runt omkring för att avgöra gemensamma ärenden, lösa tvister och avkunna domar. Det har också framkastats tankar om att flisorna, som står i 90 graders vinkel mot varandra, kan ha fungerat som ett solur där den smalaste skuggan från vardera flisan markerat tingets början och slut. Ingen vet när flisorna restes, men de står på ett stort gravfält med ett 70-tal synliga gravanläggningar varav flertalet är låga, runda, jordtäckta stensättningar. Men här finns även rester av två större rösen samt en kvadratisk stensättning med två bevarade hörnstenar och en kantkedja av mindre sten. I dess mitt står den ena av de två resta kalkstensflisorna. Den andra står ett 50-tal meter söder ut. Troligen är de äldsta gravarna anlagda under bondestenålder eller bronsålder, men de flesta är anlagda under äldre järnålder.

Lunda by
Namnet Lunda antyder att bygdens religiösa centrum låg här under förhistorisk tid. Det var i lunden man offrade till gudarna. Ca 500 m söder om den nuvarande byn fanns tydigare ett antal husgrunder från järnåldern, men är nu bortodlade.
I Lunda finns dock Ölands bäst bevarade malmställe. Ett malmställe är en mycket liten gård, ofta med en liten ryggåsstuga och ett eller flera mindre uthus. Det var här människor som inte ägde någon mark bodde. I Lunda by ligger malmbebyggelsen mellan Stora Alvaret och byn. De äldsta byggnaderna på den s.k. Lundastugan är från omkring år 1800. Den lilla gården bestod ursprungligen av en ryggåsstuga i trä samt ett större och ett mindre uthus i kalksten. Idag är det mindre uthuset rivet. Den lilla gården inhägnas av en kalkstensmur. 1957 skänktes malmstugan till Ölands hembygdsförbund.

Penåsa ödeby
Penåsa, som idag är en ödeby ute på Stora Alvaret, upptogs som nyhemman 1779. Byn bestod då av två gårdar som tillsammans hade 3/32 dels mantal, vilket innebär att gårdarna var mycket små. År 1844 upphörde Penåsa som by då den tillhörande marken var för mager för att kunna försörja dess invånare. Den ena gården såldes till Kastlösa byalag och den andra till Bjärby. Idag vittnar fruktträd och bärbuskar liksom grunderna efter ett bostadshus och en stenkällare om byn.

Kastlösa kyrka och altarfresk
1855 ersattes den tidigmedeltida klövsadelkyrkan av en stor salskyrka med plåttak. Rivningen av den medeltida kyrkan föranleddes av en växande befolkning. I början av 1950-talet företogs en omfattande ombyggnad. Bl.a. uppfördes två pelarrader för att bära upp det tyngre tegeltaket och fönstren i öster murades igen. På denna vägg utförde konstnären Waldemar Lorentzon freskomålningen ”Den återvändande Kristus”, vilken räknas som hans främsta monumentalmåleri. Kyrkan återinvigdes på Kyndelsmässodagen den 7 febr. 1954.

Eckelsudde
5 kilometer sydväst om Kastlösa, mot Hammarby, ligger Eckelsudde. Området vid Eckelsudde består av öppna och fuktiga betesmarker invid Kalmarsund. Närmast stranden finns breda havsstrandängar. Marken är ofta tuvig och välbetad. Vegetationen domineras av krypven. I en del sänkor finns rikligt med saltnarv och mållor. Innanför en låg strandvall är ett ofta översvämmat område. Det centrala partiet av gyttja omges av havssäv, tiggari ranunkel, krypven och strandskräppa. Denna del är särskilt omtyckt av vadare, som rastplats under flyttningen. På fastmarksdelarna domineras vegetationen av friska och torra betesmarker. Inslaget av enbuskar är stort. Marken har en artrik och hävdgynnad flora. Eckelsudde är kanske mest känt för kolonin av knubbsälar, som är Öland största, och antalet sälar brukar uppgå till 150 stycken. Här finns också enstaka gråsälar. Under senare år har en viss ökning av antalet sälar kunnat konstateras. Sälarna håller främst till på de stora stenblocken ute på grunt vatten.
Eckelsudde är ett mycket viktigt område både för häckande och rastande fågel. Området är den i särklass bästa fågellokalen längs Ölands västkust och har mycket stor art- och individrikedom. Till de häckande arterna hör snatterand, stjärtand, skärfläcka, kärrsnäppa och enkelbeckasin.

Klovenhall
En stor stenbumling, som inlandsisen lämnade kvar för ca 10 000 år sedan, ligger en bit från stranden på Kastlösas marker. Med tiden har den klyvts i två delar. Här finns grillplats och vindskydd för den som vill rasta eller stanna över natten.

Världsarvet Södra Ölands odlingslandskap och dagens lantbruk
Markerna på södra Öland har använts på samma sätt under tusentals år. Redan under bondestenåldern började människan odla upp markerna på Öland (3000-1800 f.Kr.). Sedan mellersta järnåldern (200-600 f.Kr.) har markanvändningen inte förändrats mycket och åkerbruk och boskapsskötsel är fortfarande den dominerande näringen. Eftersom markerna skötts på samma sätt under så lång tid är både växt– och djurlivet mycket rikt. Människan och hennes betesdjur är en förutsättning för bevarande av många hotade växter och djur.
Odlingsförutsättningarna i Kastlösatrakten är bland de bästa på Öland. Här finns idag många aktiva lantbrukare med stora odlingar av trädgårdsväxter såsom jordgubbar, gul och röd lök, bruna bönor samt matpotatis. Därutöver förekommer mer traditionell odling av spannmål, foder och betesskötsel.

Konstnärslivet
Ljuset och vidderna har länge lockat konstintresserade och konstutövare till Kastlösa. Idag bor det cirka 17 hel– eller deltidsboende konstnärer i Kastlösatrakten. Några av dessa har ateljéer där de visar upp sin konst. Under sommaren visar Kastlösa skola en konstutställning och Kastlösa Hantverksgille säljer Öländskt hantverk i byn.